Bortom illusionen,egots sökande & sönderfrätande rädsla finns bara det som är sant kvar: kärleken.
Den är allt som finns.
Den ÄR...
VEM ÄR JAG?
När jag var yngre ville jag gärna ta plats, synas känna mig älskad av människorna runt omkring mig men jag skämdes starkt över mig själv när jag gjorde det.
Jag var lika populär i skolan som de andra eleverna och hade olika kompisar som jag gärna umgicks med.
Men jag var hyperkänslig- minsta lilla negativa som jag upplevde att någon gjorde eller yttrade sig om mig sårade mig som en kniv rakt i hjärtat.
När jag kom upp i tonåren kände jag fler krav från min omgivning och jag började även att sätta mycket högre krav på mig själv. Jag var aldrig tillräckligt bra enligt mig själv.
Jag förstorade allt som hände även i skolan, vilket gjorde att läxförhör och prov blev en enorm press.
Mina vänner var inte de jag trott att de var och mitt umgänge blev infekterat. Mobbing och skitsnack växte i min klass utan att lärarna varken ville se eller höra vad som pågick...
Själv mådde jag bara sämre och sämre inombords.
Min inre osäkerhet och psykiska mående började även spegla sig utåt genom att jag började få krampanfall (som epilepsi anfall) .
Trycket utifrån och inifrån blev helt enkelt för mycket för mig och min kropp.
Mina klasskamrater började mobba mig för mina anfall vilket gjorde att jag slöt mig mer och mer.
Jag ville inte gå i någon skola, inte vara på stan, inte åka buss... jag ville helt enkelt inte träffa människor överhuvudtaget!!!
Mitt liv bestod plötsligt av en svart, seg energi.
Jag utvecklade social fobi, panikångest och djupare och djupare depressioner.
Krampanfallen fortsatte att komma regelbundet och gjorde att jag även var helt slut i min kropp.
Mitt i allt det här hade jag en väldigt problematisk tid med mina föräldrar.
Detta påverkade mig starkt eftersom jag var så känslig och skör och mina föräldrar var de enda som jag hade när jag var så sjuk.
Vårt förhållande var ytligt och stelt och fullt av krav och "måsten". Jag upplevde även en dold tävling i hur "bra man hade lyckats i livet"... vilket jag då inte alls hade gjort enligt de reglerna...
Min låga självkänsla gjorde att jag drog till mig killar som märkte hur svag jag var och kunde utnyttja det.
Mina pojkvänner kunde behandla mig helt respektlöst och trycka ner mig ännu längre i det svarta hål jag upplevde i mitt liv.
Jag var med om en gruppvåldtäkt och hade då ingen nära till hands som jag kände att jag kunde stötta mig mot.
De som jag trodde skulle finnas där menade att händelsen säkert var mitt eget fel och började istället kalla mig för kränkande saker.
Så vad fanns det kvar att leva för?
Hela livet var ju bara ett enda långt lidande!!!
Mörkret tog över hela mitt liv och bröt ner mig mer och mer. Inom mig var det bara tomt och svart.Jag kände mig så ensam och obetydlig, ful och äcklig och började fundera över ett (smärtfritt) sätt på hur jag kunde ta livet av mig för att äntligen få slippa detta helvete!
Förändringen kom till mig väldigt snabbt. Jag kände plötsligt en stark dragning till en öppen bok som heter "Samtal med Gud". Boken hjälpte mig att se mitt liv ur helt nya vinklar. Jag fick många starka känslomässiga upplevelser och förstod att det bara fanns en enda person som kunde förändra mitt liv…
Jag själv!
Etfer många kärleksfulla insikter ser jag numera världen med nya ögon.
Jag älskar livet i alla dess former och färger! Jag vill dela med mig av mina insikter till andra människor så att de hinner stanna upp och titta på sitt liv innan det blir för sent.
Jag är så lycklig över att jag tog tag i mitt liv istället för att låta mörkret ta över!
Jag skapar numera mitt liv mer medvetet. I varje ny stund kan jag bestämma mig för vem jag vill vara- här och nu? Med hjälp av tankens kraft så skapar jag min egen framtid.
Möjligheterna är obegränsade!
JAG ÄR...